followyourbeat

Jag tror jag har hittat mitt rätta jag. Vilket umgänge jag är glad med. Vilka vägar jag vill ta. Att jag är ganska självsäker med det jag gör. Och att jag inte ångrar beslut med att bli av med en vän eller två, för jag nog har det som jag vill ha det just nu. Det är nog det bästa som har hänt nu. När jag tittar tillbaka på folk jag har umgåtts med, tittar jag, jag kanske oroar mig för att de inte bryr sig om mig, men sen inser jag, jag bryr mig inte om de heller. För varför ska jag? Det är såhär det har blivit. Man kan vara kompis med de men inget kan man ta förgivet. Godnatt

Kanske ment to be att det blev såhär...Jag vill liksom inte bara ta dig förgivet. Det vi hade var bäst. Och kanske bara ska hållas som ett bra minne. Sedan se vart det går!