.

Jag vet att du läser min blogg. Därför tar jag det lite försiktigt här. Jag kan inte ta tag i mina känslor mer, jag kan börja gråta närsomhelst,varsomhelst. Jag vet helt enlkelt inte vad som har hänt med mig. Det har hänt lite samma saker för dig, men jag känner mig så värdelös. Och den kvällen just när jag skulle sova hos dig, då jag riktigt hade ställt till det, det var då du inte fanns där, du ignonerade mig totalt, det är därför jag tog åt mig PERSONLIGEN, du skrattade med alla andra, men du kunde inte prata med mig om det jag skrivit tidigare, du kunde ju sagt till mig hur du kände när jag försökte prata med dig? Jag försöker iallafall. Du måste inse det. Klick.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0