followyourbeat

Har lagt och tänkt på mitt liv. Funderingar kring det och personerna i mitt liv. Hur jag byggt upp mitt liv under alla dessa år, hur mycket vänner jag förlorat och som jag har fått. Hur jag har förändrats så drastiskt som person och bytt umgänge. Ibland till det sämre och ibland till det bättre. Men jag har också märkt att min tid i Stockholm har gjort mig både starkare men också sämre som person. Jag vågar stå upp för mig själv, jag vågar ta mina egna vägar, jag har lätt att träffa människor och öppna upp mig, men jag har också fått mycket mer problem att stå emot det dåliga. Har fått lätt grupptryck som inte annars gått till men fick allvarliga agressionsproblem under en viss tid som verkar relationen mellan mig och min familj, som får mig väldigt ifrånvarande från kompisar. Jag är så lycklig om jag har en person att prata med, och det har jag, som jag är så lycklig över. Men sedan finns det ju tider så man tänker att ingenting funkar, allting bara går snett då man bara vill försvinna från denna värld och skapa om på nytt. Och det vill jag, väldigt ofta, för att jag KAN, jag har gjort det förut. Man lär känna nya människor, det betyder inte att man inte kan prata med sina tidigare. Om det verkligen är ens nära vänner, så kommer de att finnas där vart man än försvinner. Förut brydde jag inte om mitt utseende, jag putade inte med läpparna varje gång det kom fram en kamera, jag hade ingen sikt på att ens smaka på en cigarett, jag tyckte sprit var äckligt. Jag hade finsk dialekt och var rädd för att få en puss av en kille på kinden. Jag tyckte jag var jättecool när jag kunde sminka mig lite på ålandsbåten och gå ut på dansgolvet med Sofia. När jag kom till sverige igen efter en tid i england och finland så kände jag att alla runtomkring mig var falska, man hade ju helt olika kulturer och personligheter. Jag har blivit mycket mer mesigare, jag var som en kille när jag bodde där, om man förknippar det så, fast det var jag ju inte räknad som där. Utan jag menar om jag här skriker om jag ser en spindel kunde jag där i princip hålla den i handen. Snart börjar dating in the dark. Mitt tuggummi smakar-skit. Usch.